Möte på soc....igen!!

Jaha, så var det dags igen. Never-ending-story continues!! Stora flickans gymnasieskola har lämnat in en anmälan till soc för andra gången på 5 månader. De känner oro för hennes skolgång och hennes familjesituation. Och ja, det gör jag med!! Har gjort så i 2 års tid nu! Men ingen vill ju lyssna!

Detta bli det femte eller sjätte mötet jag bevistar. Skolor har i över 1 års tid lämnat in samma anmälan, i omgångar, rörande alla mina 3 barn. Jag sluter upp på mötena, tillsammans med skolorna och där lägger vi fram hur vardagen ser ut för dessa barn (och för mig oxå för den delen). Att pappan aldrig dyker upp på möten är inget soc lägger honom i fatet för. Han slipper fejsa skolans och mina argument om hur han sköter (elr rättare sagt inte sköter) sin föräldraroll. Sen sitter han där på eget möte med soc, någon vecka senare, och ljuger sig blå i ansiktet.

Flickan ringde mig förrut och frågade om jag skulle gå. Jag drog på svaret bara för att höra hennes reaktion. Jamen, om inte du går får jag ju gå själv sa flickan. Du kan väl gå på pappas lilla privata möte då, föreslog jag. Hon berättade då att pappa kommer inte gå på eget möte denna gång!! Ska bli intressant och se hur soc tacklar detta. Tidigare har han ju sluppit sitta med på mötena med mig och skolan men nu kommer han alltså inte att dyka upp alls!! Detta kommer nog soc att godta också. Vi måste ju förstå att karln måste jobba och dra in till brödfödan...eller vad för ursäkt han nu kommer ljuga ihop. Självklart kommer jag på mötet, sa jag till flickan, vi ses utanför imorgon!

Även om en utredning skulle påbörjas denna gång finns inget soc kan göra. Jag har insett detta nu. Myndigheter är helt tandlösa inför människor med antisocial personlighetsstörning. De vet inte ens om att de precis har mött en psykopat. Och berättar man det för dem tror de att man bara snackar skit om sitt ex.

Ingen kan få pappa att känna empati och kärlek för sina barn. Anledningen till att han ljugit och manipulerat flickorna till att bo hos honom, och tycka mycket illa om mig, är att det är hans enda sätt att fortfarande ha någon slag sjuk kontroll. Han vet hur illa han gör mig när jag inte får träffa mina flickor...eller för mig att se att han splittrat bror ifrån systrar. Det är inte bara mig flickorna tycker illa om utan också om lillebror. Det har pappa sett till! Dessutom tjänar han pengar på kaoset han skapat. Underhållsbidrag, barnbidrag samt höjt bostadsbidrag! Dessa pengar kommer ej flickorna till godo, detta har jag skrivit om tidigare. Ingen myndighet kan tvinga pappa att köpa vinterkläder tex. Soc sa t o m till mig att jag borde köpa kläder till dem!! Och jag har verkligen försökt sticka till med både det ena och andra...

Ja, ja får se hur mötet går imorgon. Känns som att inget mer finns att tillägga. Skolan och jag tycker att allt är helt uppåt väggarna medan soc och pappa tycker allt är hur bra som helst... Emellan oss finns 3 barn. En (stora flickan) som behöver terapi pga borderline och två (flickorna) som behöver trygghet, kärlek, omvårdnad, rutiner och regler. En bror som behöver sina systrar. Alla 3 behöver också sin mamma!!

En av mina framtida planer

Åhh, solen skiner! Jag vill inte jobba idag utan vara hemma och storstäda :)! Ja, något är lite galet när man föredrar storstädning framför jobbet som jag älskar. Jag får vårkänslor ju när himlen är blå och solen skiner starkt på husväggen mittemot.

Fast att jobba är ju inte dumt heller nu när solen är framme. Jag kollar torp där jag susar förbi :)! En dag kommer jag ramla över just det torpet som jag ska bo i, om sisådär 3 år. När sonen slutat nian. Jag lägger ut lite krokar till kunder jag möter och igår var det en man som berättade om ett obebott torp i närheten av hans eget hus. I helgen tror jag vi ska ta oss en sväng dit och kolla :)! Tydligen åker man en bit genom gran-skog på både sidor men sen kommer man fram till en glänta där torpet ska ligga alldeles ensligt och fint. Låter för bra för att vara sant!

Men fram till dess att torpet behagar presentera sig för mig så fortsätter jag och sambon odla blommor, grönsaker och kryddor på balkongen. Till för ett år sen bodde jag 11 år i en stor lägenhet mitt i stan utan balkong, dock med stor innergård men det är ju inte samma sak som egen trädgård eller balkong.

Här, där jag bor nu har jag ett isolerat förråd . Trodde det skulle räcka för att pelargonerna skulle överleva. Men det gjorde de inte :(! Alla dog. Mina 2 stora mårbacka också :(! Men, men det är bara att börja om ifrån början. Sambon har en kompis som är perlagon-fantast/expert, jag hoppas på lite hjälp därifrån med kunskap och kanske sticklingar :).

Körde flickan till sin pojkvän igår. Vi har kommit överens om rutiner när hon ska vara hos mig. Första helgen i varje månad är bestämt :). Sen är hon självklart välkommen alla andra dagar också. Men jag har under 2 år försökt få till rutiner på både det ena och andra men har bara blivit motarbetad av far. Så framsteget igår var stort :)! Nu ska jag bara få mellanflickan med på tåget också! Hon hade förresten fått VG på SO-privet förra veckan. Hon blev glad när jag ringde och grattade henne.

Idag är en lugn i själen dag :)!