Snattning och det lättmanipulerade socialkontoret

Igår kväll fick jag ett mess ifrån mellanflickan. Med en gång när jag såg hennes namn tänkte jag: Trubbel. Antingen kommer hon med falska anklagelser som far tutat i henne eller också vill hon att jag medlar mellan henne och storasyster eftersom far jobbar. All medling jag tidigare försökt mig på (på avstånd, med mess eller telefon) har slutat med att flickorna blivit jätterarga på mig och vänner med varandra.

Men den här gången skrev hon något helt annat. Hon hade åkt dit för snattning! Fattas bara, tänkte jag. I telefon berättade hon med dämpad stämma att hon, syster och far varit på Maxi för att handla. Hon hade plockat på sig en foundation och stora syster hade tagit ett läppglans. När de sen promenerade omkring i affären märkte de att de var förföljda. Storasyster lägger ifrån sig läppglanset på en hylla. När de går ut ur affären i samlad trupp så blir de stoppade av personal och invisade i ett litet rum. Förhör påbörjas. Polis tillkallas. Far får betala för stöldgodset. Papper skrivs och polis undrar om far förstår och vet vad som kommer hända därefter. Far nickar och säger att han har minnsann jobbat som vakt så han vet! (En liten halvsanning. Han jobbade som ordningsvakt på en krog under en mycket kort period, i mitten av sjutti-talet).

Jag är glad att min lilla flicka åkte fast. Hon lät skakad i telefon. Hon kommer inte göra om det. Hoppas jag!!

Nu blir det ytterligare en anmälan till soc.

Apropå soc. Vår mottagningssekreterare på soc som handlägger den senaste anmälan som kommit in ifrån skolan hade ringt mig och lämnat meddelande på mitt mobilsvar. Hon har nu haft ett möte med far och ville berätta vad som sagts. Hon skulle återkomma till mig såsom idag istället. Jag har nu ont i magen! Far får alltid egna möten med soc där varken jag eller skolan som anmäler är med. Han vägrar nämligen komma på det möte som vi alla är kallade till. Så där kan han sitta på eget möte utan att svara skolan på frågor de har. Lögnerna duggar tätt på hans egna möten och mottagningsekreterarna har hittills svalt allt han sagt och därmed ej startat upp någon utredning. Han har lyckats i sin strategi att få alla att tro att han tycker det är så jobbigt med skillsmässan så han klarar inte av att sitta i samma rum och att han samtidigt är så arg på mig för oupplarade affärer han och mig emellan...när saningen är den att han är livrädd för att möta mig eller skolan och stå till svars för saker han sagt och gjort.

Jaja, nu ska jag inte ta ut något i förskott. Men historiskt så har det gått till som jag skrivit ovan, hoppas att denna nya mottagningssekreterare kan se igenom och förstå vad som pågår.

Det positiva ifrån samtalet med dottern igår var att jag nämnde för henne att jag och hon och syster och bror ska börja i familjeterapi. Och hon sa inte emot :)! Jag sa att vi måste börja gå vidare nu och reda ut alla bråk och all ilska som finns gentemot varandra. OK sa hon men pappa kommer inte att gå!! Nä, sa jag. Jag vet! Men vi andra ska gå :)!!

Jag sa till henne att jag saknar henne varje dag och att jag älskar henne. Sen la vi på luren.