Far säger till sina flickor att gå till ungdomsmottagningen och öppna sina hjärtan. Detta gör dem. I tur och ordning sitter mina flickor och gråter över hur deras mor har behandlat dem, att hon totalt skiter i dem och istället favoriserar deras lillebror. De berättar om hur pedagogerna på skolan där de går först bryter ner barnens psyke för att sen bygga upp det ifrån noll. Själv anser jag att det är ok att min son pucklar på och stryper mellanflickan, jag lyfter inte en hand för att ingripa (enligt mellanflickan)!!
Mellanflickan storgråter på UM. Kvinnan ger flickan ett telefonnummer hon kan ringa för att anmäla mig. Kvinnan säger att om hon inte hade haft tystnadsplikt hade hon själv anmält skolan. Hon säger också att flickorna ska vara glada över vilken tur de har som har pappa.
Detta berättar stora flickan för mig med stora oskyldiga ögon.
Stora flickan har sagt att hon önska jag var död, allt är mammas fel.
När jag frågar vad jag gjort som kan ha väckt deras hat på detta sätt har de inga svar. Inga svar utöver de svar som far har hittat på i sitt sjuka sinne...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar